ÖDETS LAGAR 2002

Nu eller aldrig - Skapelsens kraft

Människans paradox - Vardagens besvär

Kärlekens beroende - Det stora i att leva

Paus

Det inre värdet - Sanningens pris

I självinsiktens spår - Den andra chansen

Den egna vägen - Naturens ursprungliga idé

Ödets lagar

Avslut

Läs dikterna härunder...

 

Nu eller aldrig

Nu är jag helt klar, för att ge det jag har

Där finns inget val, måste svara på tal

Om jag någon gång skall sjunga min sång

Är det nu eller aldrig

 

Jag vill ge allt jag kan, jag är ju en man

En man för min hatt, som hunnit ifatt

Den delen av livet som ger perspektivet

Det är nu eller aldrig

 

Min tanke är fri, så fri den kan bli

Och med hjärtat på glänt, har jag nu återvänt

Tillbaka har jag hunnit med allt som försvunnit

Det var nu eller aldrig

 

Nu står jag här rak, står upp för min sak

När jag vägrade svika, gav rädslorna vika

Högmod och fall blev till insikt och kall

Det var nu eller aldrig

 

Så har jag förstått, vad som är ont och vad som är gott

Och genom åren har sett, det som är fel och det som är rätt

Om Ni skulle se att jag har något att ge

Är det nu eller aldrig

 

Skapelsens kraft

Som barn kan man ofta förundras

Över blommor och över bin

Och universums alla stjärnor och planeter

Vem är det som har skapat denna fantastiska magin

Varför heter alla saker som dom heter?

 

En vuxen får inte tänka

På samma enkla och naiva sätt

Man måste hålla sig till normer inom ramen

För vad samhället kan medge är moral och etikett

Förminskar livet till en högskoleexamen

 

Jag slutar dock aldrig att undra

Över skapelsens medvetna kraft

Där allt har ett syfte bortom vår logik

Dom enklaste svaren har kyrkan sagt sig haft

Eller sökts inom konst, filosofi och politik

 

Men, det sägs ju att man måste

Bli som ett barn igen

Om man himmelriket skulle kunna nå

Så att jag aldrig blev riktigt vuxen

Borde ses som en fördel då

 

Därför fortsätter jag att lockas

Av universums dolda mystik

Alla stjärnor och planeters hemlighet

För bakom naturens storslagna fysik

Ligger nog Guds barnsliga nyfikenhet

 

Människans paradox 

Människans paradox är av uråldrig natur

Hon är kluven mellan egot och sitt hjärta

Och det verkar vara så att den enda vägen ur

Är att vandra genom lidande och smärta

 

Ni har kanske också den erfarenhet

Att just det allra värsta måste hända

Och allena gå till botten blir den sista möjlighet

För ens liv att åter kunna vända

 

Först när man har vågat att tveklöst släppa greppet

Om allt man har klamrat sig till

Och tvingats acceptera att vår Herre styr skeppet

Finns det chans att kunna hitta dit man vill

 

Vardagens besvär 

Hur vi än vill fly ifrån vardagens besvär

Är det just i vardagen vi träter

Med alla våra önskningar och pockande begär

Och dygnets tuffa trivialiteter

 

Livet, det kan tyckas gå oss orättvist förbi

Speciellt om ingen ser oss som vi är

Vad vi kan prestera, allt vi skulle kunna bli

Vill vi ju visa fram för dom vi håller kär

 

Får du inte den du älskar, skall du älska den du får

Det sägs; i livet får man sällan som man vill

Men går det inte första gången, skall du pröva tills det går

Försöka några tusen gånger till

 

Kärlekens beroende

Är det inte lite konstigt att en människa är så beroende

Av att få andras beröm och acceptans

Som om det inte skulle räcka med ens eget självförtroende

Och det värdet man har inom sig nånstans

 

Är det inte lite underligt att en människa är så spröd

Att ens lycka, den kan stå och den kan falla

Med om den man vill skall färga ens vardag rosenröd

Är just den rätta ibland dom alla

 

Jag vill ha dig, men du vill ha Pär

Men han vill inte ha med dig att göra

Han älskar Pia, men hon har blivit kär

I Olle, som hon inte har en chans att erövra

 

Om du lämnar mig, då dör jag, kan inte leva utan den

Som jag knall och fall blivit så förtjust i

Men en vacker dag så kanske jag lämnar dig igen

För min åtrå var hormoner och kroppskemi

 

Är det inte lite märkligt att vi människor helt konstant

Söker andras godtyckliga bekräftelse

Och att vi troligen då missar det som egentligen är sant

Att kärlek är nåt annat än förälskelse

 

Det stora i att leva

Jag måste få ställa ännu en fråga

Ibland kan vi tänka så snävt och förryckt

Kan ej sluta grubbla, jag saknar förmåga

Att tro på att människans spel är så snyggt

 

Och jag måste nu fråga återigen

Ibland så tänker vi för blint och för smått

Kan inte hejda, min känsla är den

Att ingen riktigt har sett och förstått

 

Jag måste få fråga en gång till

Ibland tycks vi slita och sträva

Utan att veta vad vi egentligen vill

Var finns då det stora i att leva?

 

Paus

Nu har Ni förmodligen hunnit förstå

Säkert för länge sedan

Ni undrar och frågar: Hur långt kan han gå

Och Er tanke är kanske så redan

 

Att här kommer ju bara ramsor och dikt

Inför var enda sång

Det borde vara hans självklara plikt

Att komma till avslut nån gång

 

Ja, risken är helt och fullt uppenbar

Det har Ni troligtvis sett

Att tydligen har han ingen skam kvar

I kroppen, och inget vett

 

Ni tycker och tänker: Vad är det han gör

Det här är alldeles banalt

Är det detta han drog oss enda hit för

Och sen tog så mycket betalt

 

Men nu skall jag ge Er en kvart timmes rast

Om Ni skulle vilja tänka på saken

Jag vill inte lägga någon till last

Allra minst träsmak i baken

 

Jag hoppas och tror att Ni åter styr

Er väg hit efter pausen igen

Viljan är fri och tanken den flyr

Medan jag kommer finnas här sen

 

Det inre värdet 

Borde inte människor äga

Ett starkare självförtroende

Sprungen ur inre kraft och eget värde

 

Men, hur skall man då gå tillväga

Finns denna styrka inneboende ?

Därom tvistar även visa och lärde

 

För vi söker alla och en var

Att bli bekräftade nånstans

Vi letar efter trygghet hos dom andra

 

Vi ropar högljudd efter svar

Som om dom utanför oss fanns

När det är inåt i oss själva vi må vandra

 

Sanningens pris 

Om man har en vilja att i sanningen få leva

Den bakom lögner och förtret

Då skall man skoningslöst och modigt våga kräva

Att se sin egen delaktighet

 

Om man har en längtan att slutligen besegra

Manipulation och dold kontroll

Då måste man ärligt och uppriktigt vägra

Att spela sitt spel och sin givna roll

Om man har en strävan att på förebilders vis

Vara utan makt och blint begär

Då skall man veta att det alltid finns ett pris

När man vill leva som man lär

 

I självinsiktens spår 

Vem är beredd på att följa

Sanningens svindlande stig

Om den nu blottar ens sårbarhet

 

Vem vill inte fortsätta dölja

Sig bakom konflikt och intrig

För att skydda sin egen bräcklighet

 

Om man en gång har bestämt att

Vandra i självinsiktens spår

Finns det aldrig någon väg tillbaka

 

Och när man till fullo accepterat

Att resan är riskfyllt och svår

Då skall man äntligen seger få smaka

 

Den andra chansen 

Självklart kan vi få revansch

Just därför att den finns där för oss alla

I människan ligger rätten till att få en andra chans

Hur djupt vi än fick falla

 

Om vi bara vill och om vi bara litar

På att inom oss finns verktyg för att läkas

Det skall möda till för att laga alla bitar

Men det går, det kan inte förnekas

 

För människor kan så mycket mer än vi tror

Vi måste bara hitta vår förmåga

Och det är aldrig för sent att växa sig så stor

Att man kan övervinna rädslornas plåga

 

Självklart kan vi få revansch

Vi måste bara be om att få veta

Hur vi skall bete oss för att få en andra chans

Så vi slipper att i tvivlet gå och leta

 

Den egna vägen 

Alltid är det någon som tror sig ha makten

Att styra och ställa och lägga sig i

Som tar sig den frihet att bestämma takten

Vart du skall gå och vad du skall bli

 

Man blir ständigt så fruktansvärt trött

På alla som gett sig själv rätten

Att redan från dagen då du blev född

Tvinga dig in i dom vanliga sätten

 

Sen står man och skriker på gator och torg

Mot dom som tryckt ned en i skiten

Ger uttryck för ilskan, smärta och sorg

För att du blev så maktlös och liten

 

Men inom den gängse sociala struktur

Styr andras stupida enfaldighet

Dom som bara dyrkar beprövad kultur

Där ingenting finns om man ingenting vet

 

Så sitt på din plats och få in i skallen

Att du inte kan och inget förmår

Utöver den rätta accepterade mallen

Det som dom andra har sagt att du får!

 

Naturens ursprungliga idé 

Det ligger i naturens ursprungliga idé

Att livet har skapats för att levas

Inom oss finns allt som krävs just för det

Som låter våra tankar manifesteras

 

Det finns också inbyggt i skapelsens lag

Alla hinder som man måste ta sig över

Prövningar och kamp att gå igenom varje dag

För att möta just det motstånd vi behöver

 

Det ligger i naturens ursprungliga idé

Att vi människor är individualister

Som alla har sin egen unikhet att ge

Trots många små och stora brister

 

Så, skapelsen leder dig dit du vill nå

Om du är tillräckligt vaken

Och ju mer du vill ge, desto mer kan du få

Fast du från början var liten och naken

 

Ödets lagar 

När du nu äntligen en gång för alla

Har beslutat att följa din dröm

Vill pusslets bitar på platserna falla

När du sållat bland önskningars ström

 

Du har nu till slut kommit till tron

På att livet kan ses som en resa

Att Försynen tar dig till den station

Där du om din livsväg kan läsa

 

Till sist är det bara vår Herre som vet

Vad just du är ämnad att vara

Men att följa din dröm, ger bäst möjlighet

Att se hur ditt Öde vill svara

 

Avslut 

Nu kan jag blott känna en oro i själen

För att Ni skulle odla det tycket

Att jag nu missade rättstavningsfelen

Och diktade på tok för mycket

 

Min egen åsikt är även likaså

Jag måste ha hamnat i ett stim

Kan inte sluta att reta mig på

Alla meningar som kommer på rim

 

Hur kan jag sätta ett stopp för det här

Alla ord som bara dyker upp ur luft

Som hotar att spränga mitt huvud isär

Och saknar allt vett och förnuft

 

Därför skall jag ärligt Er lova

Att sluta medan leken är god

Men när Ni sen går hem för att sova

Ta fram Er styrka och mod

 

Självklart kan Ni rimma och dikta

Men, för all del inte glöm

Att inför Er själva då bikta

Er alldeles egen dröm